Maerten van Heemskerck och Gideons svärd

Maerten van Heemskerck (1498-1574) var inte bara en av de mest innovativa företrädarna för den nederländska manierismen utan också en mycket skicklig propagandist för den radikala reformationens sak. Mest påtagligt är detta i konstnärens teckningar och tryck där han öppet propagerar för sina ikonoklastiska ståndpunkter men det existerar även motiv där han ger uttryck för rent nationalistiska ideal samt försvarar den förtrycktes rätt att göra uppror mot överheten.

Ett intressant exempel på det sistnämnda finner vi i Heemskercks berömda kopparsticksserie på sex blad med scener hämtade ur Domarbokens berättelse om den israelitiska härföraren Gideon. I seriens femte blad återges den storslagna scenen där Gideons militärt underlägsna rebellstyrka – här missvisande framställda som romerska soldater – tillintetgör den till tänderna beväpnade midjanitiska hären. I bildens bakgrund skildras ögonblicket då Gideons män skrämmer vettet ur midjaniterna genom att blåsa i sina basuner samtidigt som de visar upp sina skräckinjagande kärl med flammande eldslågor. Trycket är utfört 1561 av Hieronymus Cock efter en originalskiss av Heemskerck.

Motiv med Gideon och hans krigare är relativt sällsynta i konsthistorien och kanske är det ingen tillfällighet att det just var den politiskt radikale Heemskerck som kom att göra motivet till sitt eget. Redan under det stora tyska bondekriget 1525 hade nämligen reformatorn Thomas Müntzer använt samma berättelse i syfte att bibliskt legitimera böndernas rätt att göra uppror mot överheten. 

Särskilt flitigt använde Müntzer sig av begreppet ”Herrens och Gideons svärd”, vilket var det härskri som Gideons mannar ropat under anfallet mot midjaniterna. Tack vare Müntzers uppviglande skrifter blev begreppet vida spritt bland anabaptister och andra socialrevolutionära grupperingar och sedermera kom alltså även Heemskerck att sprida budskapet vidare i sin konst. Värt att nämna är också att bildsviten med tiden kom att spridas ända till Sverige där den bland annat inspirerade bildsnidaren Johann Thesson i arbetet med träskulpturerna till regalskeppet Vasas exteriör.

Ett annan bibliskt berättelse med en liknande tematik är den under renässansen oerhört populära legenden om Judit. Liksom var fallet med legenden om Gideon berättar även denna legend om hur en militärt underlägsen part genom list, offervilja och Guds hjälp besatt makten att driva en hel armé på flykt. 

Legenden hämtades ursprungligen ur den apokryfiska Judits bok, vilken berättar om hur den judiska änkan Judit räddar sitt folk från undergång genom att med vin och erotik förföra fältherren Holofernes för att sedan hugga huvudet av honom. I Heemskercks framställning - tryckt av Philip Galle 1560 - skildras det upphöjda ögonblick då Judit triumfatoriskt håller upp Holofernes huvud medan blodet ännu pulserar fram ur den livlöse fältherrens kropp.

Av intresse i sammanhanget är också att självaste Martin Luther tog djupt intryck av legenden och att hans hovmålare Lucas Cranach utförde flera versioner av motivet. Enligt Luther utgjorde berättelsen om Judit en vacker religiös allegori vilken påminde om Jesu liknelser. Budskapet var att Gud straffar dem som förhäver sig i högmod och hjälper dem som håller fast vid tron och förtröstar på Honom. Cranachs allegoriska framställningar av Juditmotivet utgör dock ett unikum i sammanhanget och de flesta bildkonstnärer verksamma under såväl renässansen som barocken valde istället att läsa boken just såsom den ursprungligen var tänkt att läsas: det vill säga som en uppmaning till gudomligt inspirerad terror i en tid utan nåd.

Bilderna hittade jag här och här.