Tidigare i min blogg har jag skrivit en hel del om
bildstormande konstnärer med sympatier för anabaptisterna och hur deras
radikalism påverkade tidens konst. Den här gången har turen kommit till den
nederländska manieristen Maerten van Heemskerck (1498-1574) och hans något
ambivalenta inställning till det egna yrkesvalet som bildkonstnär. Fokus i texten kommer
framförallt att ligga på Heemskercks storslagna målning på temat Babels torn
men också på konstnärens framgångsrika karriär som ikonoklast och folkuppviglare.
Trots att idéinnehållet i merparten av Maerten van
Heemskercks verk bär en omisskännlig katolsk prägel är det känt att han egentligen hyste sympati för den radikala reformationens ideal och att han i
flera av sina kopparstick från 1560-talet uttryckte klart ikonoklastiska
ståndpunkter. Utöver att Heemskerck ofta attackerade vad han
uppfattade som hednisk avgudadyrkan förklädd till kristen fromhet utmanade han
samtidigt rådande stiltrend med ett för tiden osedvanligt erotiskt laddat
bildspråk. Inspiration härtill hämtades från Michelangelo
Buonarroti och dennes förment homoerotiska kroppsframställningar i Sixtinska
kapellet. Omdiskuterade är bland annat Heemskercks motiv föreställande den döde
Kristus där vissa konsthistoriker tyckt sig se en antydan till erektion under
frälsarens höftskynke.
Våren 1566 inleddes den första vågen av ikonoklastiska
upplopp i det nederländska samhället, vilken sedan följdes av ytterligare en våg
under sommaren samma år. Redan året dessförinnan hade dock den av naturen
upprorslystne Heemskerck varit förutseende och inlett arbetet med en serie
gravyrer föreställande tillbedjan av Bel i Babylon där han
återger den judiska legenden om hur profeten Daniel vägrar falla på knä inför
avguden Marduk. Ett par år senare, när bildstormarna försvagats genom blodiga förföljelser, följde ytterligare dramatiska
tryck på temat Babylons fall i vilka Babels torn och stadens avgudabilder hotfullt
skymtar i bakgrunden. Målningen ovan tros ha tillkommit något årtionde tidigare
och utgör sannolikt en nationalistisk markering gentemot habsburgarnas förtryck
av det nederländska folket.
Motiv av denna typ blev omåttligt populära under 1500-talets
senare hälft och kan med fördel tolkas som en sorts bildliga iscensättningar av
reformationstidens upproriska pamfletter. Alltsedan Martin Luthers dagar och
utgivningen av den så kallade Septemberbibeln hade det nämligen blivit lite av
en sedvänja att framställa Babylon som en ondskefull symbol för katolska kyrkan
samtidigt som den babyloniska skökan i Uppenbarelseboken fick representera påven själv. Babels torn
blev i detta sammanhang en symbolbild för främmande makters politiska förtryck
och i flera av dessa bilder kan man följdriktigt se hur utländska soldater
tvingar landets bönder att slava vid bygget av tornet.
Förutom en varm anhängare av ikonoklasmen var Heemskerck även betraktad som lite av en
galenpanna. Känt genom levnadstecknaren Karel van Mander är bland annat att den
nervsvage målaren var så rädd för att bli utblottad att han hade som vana att gå
omkring med stora summor pengar insydda i överrocken. Det berättas vidare att
han var övertygad pacifist, undvek konflikter samt hyste en panisk skräck för att dödas av
förlupna kulor och vådaskott. Hur sedan denna pacifistiska livsåskådning gick ihop med hans dragning till ikonoklasternas våldsförhärligande ideologi är
dock något oklart.
Motivet med Babels torn hittade jag här och kopparsticket Bel i Babylon återfinns här.
Motivet med Babels torn hittade jag här och kopparsticket Bel i Babylon återfinns här.