fredag 11 april 2014

Maerten van Heemskerck och Babels torn


Tidigare i min blogg har jag skrivit en hel del om bildstormande konstnärer med sympatier för anabaptisterna och hur deras radikalism påverkade tidens konst. Den här gången har turen kommit till den nederländska manieristen Maerten van Heemskerck (1498-1574) och hans något ambivalenta inställning till det egna yrkesvalet som bildkonstnär. Fokus i texten kommer framförallt att ligga på Heemskercks storslagna målning på temat Babels torn men också på konstnärens framgångsrika karriär som ikonoklast och folkuppviglare.

Trots att idéinnehållet i merparten av Maerten van Heemskercks verk bär en omisskännlig katolsk prägel är det känt att han egentligen hyste sympati för den radikala reformationens ideal och att han i flera av sina kopparstick från 1560-talet uttryckte klart ikonoklastiska ståndpunkter. Utöver att Heemskerck ofta attackerade vad han uppfattade som hednisk avgudadyrkan förklädd till kristen fromhet utmanade han samtidigt rådande stiltrend med ett för tiden osedvanligt erotiskt laddat bildspråk. Inspiration härtill hämtades från Michelangelo Buonarroti och dennes förment homoerotiska kroppsframställningar i Sixtinska kapellet. Omdiskuterade är bland annat Heemskercks motiv föreställande den döde Kristus där vissa konsthistoriker tyckt sig se en antydan till erektion under frälsarens höftskynke.

Våren 1566 inleddes den första vågen av ikonoklastiska upplopp i det nederländska samhället, vilken sedan följdes av ytterligare en våg under sommaren samma år. Redan året dessförinnan hade dock den av naturen upprorslystne Heemskerck varit förutseende och inlett arbetet med en serie gravyrer föreställande tillbedjan av Bel i Babylon där han återger den judiska legenden om hur profeten Daniel vägrar falla på knä inför avguden Marduk. Ett par år senare, när bildstormarna försvagats genom blodiga förföljelser, följde ytterligare dramatiska tryck på temat Babylons fall i vilka Babels torn och stadens avgudabilder hotfullt skymtar i bakgrunden. Målningen ovan tros ha tillkommit något årtionde tidigare och utgör sannolikt en nationalistisk markering gentemot habsburgarnas förtryck av det nederländska folket.


Motiv av denna typ blev omåttligt populära under 1500-talets senare hälft och kan med fördel tolkas som en sorts bildliga iscensättningar av reformationstidens upproriska pamfletter. Alltsedan Martin Luthers dagar och utgivningen av den så kallade Septemberbibeln hade det nämligen blivit lite av en sedvänja att framställa Babylon som en ondskefull symbol för katolska kyrkan samtidigt som den babyloniska skökan i Uppenbarelseboken fick representera påven själv. Babels torn blev i detta sammanhang en symbolbild för främmande makters politiska förtryck och i flera av dessa bilder kan man följdriktigt se hur utländska soldater tvingar landets bönder att slava vid bygget av tornet.

Förutom en varm anhängare av ikonoklasmen var Heemskerck även betraktad som lite av en galenpanna. Känt genom levnadstecknaren Karel van Mander är bland annat att den nervsvage målaren var så rädd för att bli utblottad att han hade som vana att gå omkring med stora summor pengar insydda i överrocken. Det berättas vidare att han var övertygad pacifist, undvek konflikter samt hyste en panisk skräck för att dödas av förlupna kulor och vådaskott. Hur sedan denna pacifistiska livsåskådning gick ihop med hans dragning till ikonoklasternas våldsförhärligande ideologi är dock något oklart.

Motivet med Babels torn hittade jag här och kopparsticket Bel i Babylon återfinns här.