I min serie inlägg med helvetesskildringar utförda i
Hieronymus Boschs efterföljd är det nu dags för den i Noord-Brabantprovinsen
verksamma nederländske målaren Gielis Panhedel. Denne målare skiljer sig lite
från de övriga jag skrivit om genom att han inte bara var mästarens egen elev
och medhjälpare utan också var den förste med att popularisera Boschs bildvärld
och därmed måste ses som upphovsmannen till den så ringaktade boschpastischen.
Om Panhedels liv är föga känt. Liksom sin far - den något mer ryktbare sengotiske målaren Aert van den Bossche - var
Panhedel född i Hieronymus Boschs hemstad ´s-Hertogenbosch. Vi vet också att
han omkring år 1500 gifte in sig i en av stadens mera ansedda familjer och
därefter gjorde karriär med sina burleska folklivsskildringar.
Av intresse i sammanhanget är vidare att Panhedel via sin hustrus bror Merten Mertens de Greve hade nära kontakter med den i staden mycket mäktiga religiösa orden Vår Frus brödraskap, vilken även Hieronymus Bosch var medlem i. Detta tillsammans med det faktum att Panhedels målningar i flera källor sammankopplas med Bosch och hans krets har föranlett att det idag råder en relativ samsyn om att målaren börjat sin karriär som lärling i mästarens egen verkstad.
Av intresse i sammanhanget är vidare att Panhedel via sin hustrus bror Merten Mertens de Greve hade nära kontakter med den i staden mycket mäktiga religiösa orden Vår Frus brödraskap, vilken även Hieronymus Bosch var medlem i. Detta tillsammans med det faktum att Panhedels målningar i flera källor sammankopplas med Bosch och hans krets har föranlett att det idag råder en relativ samsyn om att målaren börjat sin karriär som lärling i mästarens egen verkstad.
Gielis Panhedels mest framgångsrika målning var den så
kallade Äggkonserten. Att denna målning en gång varit mycket populär bevisas
inte minst av det faktum att det idag existerar åtminstone fyra bevarade
versioner av verket samt att motivet senare inspirerat framstående
bildkonstnärer som Pieter Bruegel den äldre och Pieter van der Heyden. Det har ibland diskuterats huruvida kompositionen ursprungligen
skulle gå tillbaka på en förlorad målning av Hieronymus Bosch men idag är de flesta överens om att så inte kan vara fallet. Det karnevalska
uttryck som Panhedels målning ger uttryck för påminner förvisso starkt om Boschs bildvärld men urartar här i en mer lättsinnig form av folkliga
burleskerier. Dock uppvisar motivet flera likheter med Boschs målning
Narrskeppet liksom helvetet i Lustarnas trädgård.
Särskilt intressant i sammanhanget är dessutom att en rad av dessa omtvistade verk uppvisar en mer eller mindre enhetlig stil, vilken knappast kan tillskrivas Hieronymus Bosch men som däremot kraftigt erinrar om Gielis Panhedels. Exempel på sådana verk är Bröllopet i Kana, Trollkarlen, Narrstensoperationen men även den mindre kända Jesus bland de skriftlärda – se bilden ovan. Signifikativt för dessa målningar är att de är betydligt mindre landskapsorienterade än vad Boschs normalt är, har ett primitivare uttryck och gärna avbildar människosamlingar i mer strama kompositioner.
Stycket som framförs av männen i ägget heter Toutes les nuits och är komponerat av den fransk-belgiske tonsättaren Thomas Crecquillon och går att avlyssna via följande länk.
Roligt med lite medeltida musik här på bloggen! Lite märkligt på nåt sätt att tänka sig att målningen är ljudsatt (som ett medeltida soundtrack). Lätt bisarr musik dessutom. Den snygga masken bidrar också till den lätt bisarra känslan...
SvaraRaderaJa, bisarrt är ordet! Vore kanske något för medeltidsveckans gycklare att försöka iscensätta till sommaren?
SvaraRaderaHaha ja det tycker jag! Undrar var de får jätteägget ifrån...
SvaraRadera