söndag 12 augusti 2012

Heinrich Aldegrever och anabaptisterna


Efter ett längre sommaruppehåll tar jag här vid där jag slutade och inleder hösten med en bild hämtad från Heinrich Aldegrevers inflytelserika bildsvit Adams och Evas livshistoria. Bildsviten publicerades första gången 1540 och är med sina böljande former och djupa skuggor typisk för Aldegrevers sena och av italiensk manierism inspirerade fas. Motivet ovan är hämtat från denna bildserie och återger den bibliska scen där Gud förmanar sin skapelse att inte äta av frukten från Kunskapens träd på gott och ont (1 Mos 2:15-17). Kolla särskilt in hur Adams och Evas kroppar symboliskt framställts som en harmonisk enhet, vilken ännu förblivit ofördärvad av mänsklig synd.

Det allra mest populära av Aldegrevers tryck var dock hans kontroversiella porträtt av anabaptisternas ledare Jan van Leiden (1509 –1536) och dennes kumpan Bernd Knipperdolling (1495-1536). Runt åren 1533-1535 hade dessa försökt inrätta ett proto-kommunistiskt Gudsrike i staden Münster med omnejd men det hela slutade istället i ett formidabelt blodbad. 

Nederlaget var emellertid inget som avskräckte anabaptisternas anhängare till fortsatt engagemang utan tvärtom kom snart Jan van Leiden, likt en renässansens Che Guevara, att tilldelas något av hjältestatus bland bönder, hantverkare och radikaliserade borgare. Inte minst beundrades den upproriske för sitt lugna och Kristuslika uppträdande på torget i Münster där han efter att ha besegrats militärt långsamt plågades till döds tillsammans med sina vapenbröder den 22 januari 1536.


En av dem som öppet visade sitt stöd för Jan van Leidens kortlivade kommunistiska samhällsexperiment var Heinrich Aldegrever. Inte minst märks detta i bilden ovan där Aldegrever valt att framställa upprorsledaren enligt fursteporträttets alla klassiska attribut. Detta samtidigt som han i bladets övre kant inte kunnat låta bli att högtidligt titulera honom som ”anabaptisternas konung”. Inte ett uns av ironi går att finna i den idealiserande framställningen. Trycket är daterat till hösten 1535 och utfördes således när Jan van Leiden fortfarande satt i fängsligt förvar hos stadens biskop.

Så till sist några korta ord om konstnären och hans karriär. Heinrich Aldegrever föddes 1502 i Paderborn, Tyskland, och dog i Soest omkring 1560. Han tillhörde de tyska så kallade ”kleinmeisters”, verksamma i Albrecht Dürers efterföljd, men lärdes ursprungligen upp som målare i Nederländerna av Joos van Cleve eller någon av hans skola. Hans mest berömda målade verk var flygeltavlan till Mariaaltaret i Wiesenkirche (1527), där han hämtat inspiration från Antwerpen-manierismen och gotisk bildtradition. 

Från 1531 och framåt kom dock Aldegrever helt att lämna måleriet bakom sig och istället ägna sig åt grafiska tryck med motiv hämtade från Gamla testamentet och grekisk-romersk mytologi. Antagligen var det just konstnärens sympatier för den radikala reformationen och dess ikonoklastiska grundhållning som fick honom att byta teknik och motivkrets.

Bilderna hittade jag på British Museums hemsida.

5 kommentarer:

  1. Jag tycker även att Adams och Evas former går igen i trädet som står mellan dem. Kunskapens träd alltså. De andra träden som står i bakgrunden är rakare och inte lika svulstiga.

    SvaraRadera
  2. Jag kan bara instämma! Dessutom ser det ju nästan ut som om det håller på att växa fram mänskliga former ur stammens högra sida. En förvarning om Kain och hans släkte kanske?

    Fin profilbild som du har införskaffat! Du är dig dock inte särskilt lik…

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo jag såg också den där "organiska" utväxten på trädet...

      Är jag mig inte lik?! Lite orakad kanske?

      Radera
    2. ... lite orakad och en väldigt lång hals.

      Radera
  3. Trädet med de organiska formerna skulle även kunna utgöra en esoterisk anspelning på den magiska växten alruna (bot. mandragora officinarum), vars rot som bekant ofta antog formen av en trädliknande människogestalt. Ju mer jag tänker på det hela så verkar denna tolkning alltmer logisk. I bibliska sammanhang kallades nämligen alrunans frukt för kärleksäpplen och längre fram i historien gavs den även det kainitiskt klingande namnet ”mandråpare”. Nämnas bör också att alkemisterna traditionellt sammanband alrunan med den heliga människoplantan homunculus – det vill säga ”liten människa” - vilken en gång planterats av Gud fader själv i Edens lustgård. Tankar av detta slag var allmängods under renässansen.

    SvaraRadera