Med denna suggestiva undergångsbild signerad Albrecht Dürer (1471-1528) tar jag ett litet sommaruppehåll och är tillbaka igen om en månad eller två. Bilden i fråga är en skiss utförd i dämpade akvarellfärger och utgör ett försök från konstnärens sida att återskapa en mardröm som plågat honom natten mellan den 7:e och 8:e juni, 1525. Konstnären berättar själv om drömmen längst ner i bildplanet:
Natten mellan onsdag och torsdag under veckan efter pingst 1525, hemsöktes jag av en nattlig vision där jag såg hur stora mängder vatten föll från skyn. Den första mängden föll ungefär 4 miles ifrån den plats där jag befann mig och träffade med en sådan kraft, överväldigande dån och plaskande att det dränkte hela landskapet. Jag blev så chockad av skeendet att jag vaknade innan skyfallet nått ända fram till mig. Nederbörden som sedan följde var enorm. En del av vattenmassorna föll långt borta i fjärran och en del i min närhet. Och regnet kom från en sådan höjd att det verkade som om alltsammans föll i en och samma långsamma takt. Den första mängden slog i marken så plötsligt och med sådan hastighet och åtföljdes av vind och stormbyar som var så skrämmande att jag skakade i hela min kropp och hade svårt att samla mig när jag väl vaknat. Efter att ha stigit upp på morgonen försökte jag nerteckna det som uppenbarats i drömmen. Må Gud råda och vända allt till vårt bästa.
Konsthistoriker brukar ofta sätta Dürers olycksbådande dröm i samband med de utbredda domedagsstämningar som rådde i Europa vid tiden för reformationens införande. Personligen är jag dock lite tveksam till en sådan snäv tolkningsram och misstänker att motivet i lika hög grad kan antas bottna i konstnärens svåra samvetskval försommaren 1525. Orsaken till detta skulle i så fall vara Dürers opportunistiska ställningstagande under det tyska bondekriget där han offentligt visat sympati för myndigheternas hårda linje gentemot de upproriska bönderna. Kriget rasade som våldsammast just åren 1524-1525 och kom till sist att kräva minst 100 000 dödsoffer. Bland de fördrivna, lemlästade och döda återfanns sedermera flera av tidens främsta bildkonstnärer såsom Matthias Grünewald, Tilman Riemenschneider, Hans Sebald Beham och Jörg Ratgeb.
I samband med att upproret krossades erbjöds Dürer bisarrt nog också att utföra ett minnesmärke över den blodiga konflikten. Av okänd anledning blev förslaget refuserat men ett skissarbete av det aldrig fullbordade verket finns turligt nog bevarat. Detta verk kan ni se här ovan.
Bilderna hittade jag här och här. Mera om hur bondeupproren påverkade uttrycket i den tyska renässanskonsten hittar ni här och här.
