François de Nomé

François de Nomé (ca 1593-1644) tillhör en av barockens allra mest gåtfulla gestalter. Uppgifterna om målaren är tyvärr få och ganska motstridiga. Det enda som egentligen är känt om hans bakgrund är att han föddes i den franska staden Metz omkring 1593, och att han som åtta- nioåring ensam flyttade till Rom. Vissa uppgifter tyder på att Nomé tidigt blivit föräldralös och därefter lärdes upp som målare i Rom.

Només vistelse i Rom blev emellertid ganska kortvarig och redan någon gång omkring 1610 flyttade han vidare till Neapel och inledde där sin karriär som målare. I denna stora konstmetropol blev snart hans dystra fantasiskapelser enormt populära bland stadens sensationslystna elit. Bland annat vet vi att han i maj 1618 tilldelades det prestigefulla uppdraget att utföra en serie på tolv verk föreställande scener ur faraonernas levnad. Tyvärr verkar de flesta av dessa gått förlorade. Som tur är existerar dock flera andra bevarade verk från denna tidiga och mycket betydelsefulla fas i målarens karriär. Bland dessa bör nämnas hans omtalade bildsvit med motiv hämtade ur kyrkofadern Augustinus liv. Förmodligen kan vi även räkna hit nationalmuseums målning Trojas brand med Aeneas och Anchises flykt - som ni för övrigt kan beskåda längst upp i inlägget.

I huvudsak brukar Només måleri delas in i två olika bildkategorier. Den första kategorin bestod av mörka klaustrofobiska scenerier med motiv hämtade från Neapels nattliv. Den andra av apokalyptiskt präglade scener med brinnande städer och kollapsande byggnader. Trots motivens osedvanligt dystra uttryck skattades Només konst överlag mycket högt av sin samtid.


I forskningssammanhang har det länge debatterats varifrån François de Nomé hämtat sin inspiration. Ofta har man velat förklara målarens dramatiska bildvärld utifrån olika franska och italienska föregångare. På senare år har man dock alltmer börjat förstå att de egentliga rötterna till Només bildvärld står att finna inom det flamländska landskapsmåleriet. Bland annat är det numera väl känt att Nomé som ung lärdes upp av den flamländske landskapsmålaren och perspektivspecialisten Maestro Baldassare. En annan viktig inspirationskälla var antagligen alla de infernaliska boschpastischer som alltsedan 1500-talets mitt översköljde den italienska konstmarknaden. Dessa pastischer klassades generellt som en sorts lägre stående bildkonst men blev ändå förvånansvärt populära inom vissa aristokratiska miljöer där man hyste en morbid smak för krig och apokalyps. Mycket talar numera för att Nomé inledde sin karriär inom denna föga subtila bildgenre.

Med tanke på hur pass okänd Només bildkonst idag är hos den breda allmänheten har han ändå fått överraskande många efterföljare. Inte minst vilar hans ande över flera av vår tids postapokalyptiska och dystopiska framtidsskildringar inom film och populärkultur. Likaså har eventuella likheter mellan målarens ödsliga stadsvyer och estetiken inom dagens dataspel diskuterats. Detta är dock ett ämne som ligger långt utanför mitt normala kompetensområde men om någon känner till något om saken får ni gärna höra av er.

Bilderna hittade jag i Stockholm nationalmuseums bildarkiv. Fler verk hittar ni här.