Joachim Patinir börjar alltmer framstå som en av den flamländska målarkonstens allra mest originella och inflytelserika bildskapare. Uppgifterna om målarens liv är tyvärr ganska få. Vi vet dock att han föddes i Dinant, nuvarande Belgien, omkring 1480 och att han dog relativt ung i Antwerpen den 4 oktober 1524. Hans stämningsfulla målningar, som mestadels var utförda i blåaktiga färgtoner, var mycket högt skattade av sin samtid och kom sedermera att bilda skola långt in på 1600-talet. Utöver sina landskapsbilder utförde han flera verk erinrande om Hieronymus Boschs bildkonst. Bland dessa märks inte minst hans säregna tolkning av Sankt Antonius frestelse och motiv förställande förstörelsen av Sodom och Gomorra.
Kännetecknande för Patinirs framställningskonst är annars det mycket egendomliga stilgreppet att låta detaljer i bakgrunden ha samma detaljskärpa som de i förgrunden. Detta är ett stilgrepp som inte bara stark bidrar till verkens suggestiva stämningar utan också gör att vi som betraktare gärna dröjer oss kvar i hans detaljrika bildvärld. Signifikativt för hans måleri är likaså det något svala intresset för det vetenskapliga centralperspektivet. Man kan i detta sammanhang lätt uppfatta Patinirs storslagna landskapsvisioner som en aning arkaiska och vildvuxna till sin karaktär. Konsthistorikern James Snyder har här mycket träffande definierat det flamländska landskapsmåleriet som en sorts panteistisk revolt gentemot den italienska bildkonstens individualism och antikiserande skönhetsideal.
Genom Patinirs levnadstecknare Karel van Mander vet vi vidare att han hade mycket grava alkoholproblem och ofta hamnade i konflikt med sin omgivning. Bland annat berättas det om återkommande vredesutbrott och om hur målaren bakfull och retlig brukade kasta ut sina elever på gatan. Sina inkomster slösade Patinir bort i ölstugorna och han förmådde endast arbeta för att ha råd att dricka ännu mer. Andra uppgifter av mer anekdotiskt slag skvallrar om hur självaste Albrecht Dürer en gång lyckades lura Patinir på ett verk genom att muta honom med stora mängder alkohol.
Uppgifterna om Patinirs asociala drag var givetvis något det länge talades tyst om bland de flesta konsthistoriker - och detta givetvis på grund av att ingen skugga fick falla över ”det stora geniet”. Istället försökte man ihärdigt koppla målarens alla besvärande karaktärsdrag till brorsonen Henri de Patenier (idag mer känd under namnet Herri met de Bles). Detta är dock en anklagelse som man sällan hör nuförtiden. Numera räknas nämligen denne gåtfulle släkting som en nästan lika stor konstnär som någonsin Patinir. Men mer om denne Henri i ett kommande inlägg.
Målningen ovan heter Flykten till Egypten (ca 1515) och är en av Patinirs få signerade verk. Fler bilder hittar ni här.
